Mimmi

Insidan av min hals känns som en oblöt tvättsvamp, halvmysigt. Är inte helt pepp på förkylning. 


 Vilket skådespel stockholm är. Det finns oskrivna regler för allt. När man cyklar gäller det att tänka att man kör bil, samma när man går. Det funkar på nästan samma sätt. Till exempel klassikern med att stå/gå långsamt till höger och fort till vänster. Man bli van att spara de extra sekunderna genom att promenixa uppför rulltrappan istället för att låta den göra sitt jobb. Man bli sur när någon står i vägen för ens promenixande.

Folk är rappare. Det går undan. Man behöver inte vänta tre år i pressbyrånkön för att alla ska stå kvar vid kassan och stoppa ner växelmynt och kvitto i plånboken. Nej, man gör det man måste, sen avlägsnar man sig från den plats där man hindrar andra.

När många går åt samma håll, typ t-centralen, måste man hålla koll bakåt innan man går ur strömmen och ställer sig på sidan, annars får man "men är du helt dum i huvudet"-blicken och en djup och irriterad suck.

Men jag trivs, jag gillar det. Kan hända att jag blir galen om ett tag, men just nu passar det mig.