windy
Shit vad det blåser här i Stockholm. Sitter här i höjd med trädkronorna och känner det som om jag ska blåsa bort (nej, egentligen inte, men om man bara lyssnar på ljudet utifrån så).
Tänk vad många människor det finns egentligen. Man kan klamra sig fast vid vissa som man egentligen vill dränka in i snor. Varför bemödar man sig när det finns så många andra där tid att lära känna varandra slösas bort på de här snortyperna. Man försöker verkligen ta vara på det positiva för att fortsätta umgås eller för att inte tappa bort någon. Vad sjutton, låt dem gå (deras förlust, haha).
Vad fäst man kan bli vid trygghet. Trygghet av att veta var man har någon. För det tar ju trots allt sin lilla tid att lära känna någon.
Eller så kommer man tillbaka till varandra naturligt efter en tid. Och då känns det verkligen meant to be.
man kan ju hoppas.
Livet har sina egna små sätt att lösa saker och ting.
Tänk vad många människor det finns egentligen. Man kan klamra sig fast vid vissa som man egentligen vill dränka in i snor. Varför bemödar man sig när det finns så många andra där tid att lära känna varandra slösas bort på de här snortyperna. Man försöker verkligen ta vara på det positiva för att fortsätta umgås eller för att inte tappa bort någon. Vad sjutton, låt dem gå (deras förlust, haha).
Vad fäst man kan bli vid trygghet. Trygghet av att veta var man har någon. För det tar ju trots allt sin lilla tid att lära känna någon.
Eller så kommer man tillbaka till varandra naturligt efter en tid. Och då känns det verkligen meant to be.
man kan ju hoppas.
Livet har sina egna små sätt att lösa saker och ting.
