Mimmi

Jag gillar inte att frågan "hur är det" eller "hur mår du" överanvänds. Nu frågas den utan att det ens väntas på svar. Om man inte vill/orkar höra svaret så ska man väl inte fråga?
   Häromdagen hade jag precis supergråtit (en historia för sig) och precis då ringde en telefonförsäljare och frågade glatt "hur är det med dig då?" Undrar vad han skulle säga ifall jag svarade "ganska dåligt, faktiskt". Han slipper nog bry sig om att planera för det svaret eftersom alla alltid svarar "bra, själv då?"
   Hur kan alla alltid må bra? Jag skulle inte ha något problem med att vara ärlig mot telefonförsäljaren, men jag vet att han inte ville höra svaret utan bara verka trevlig, omtänksam och personlig så därför känns det inte som att det är någon idé med det, utan det är enklare att svara "bra, tack".

Jag tycker det känns lite tråkigt, för när jag frågar hur någon mår så gör jag det för att jag är intresserad av svaret, inte bara för att använda det som en hälsningsfras, men många svarar alltid "bra, själv då?" utan att det kanske är bra. Antingen tror de att jag frågar bara för att fråga eller så vill de inte berätta sanningen. Jag har ju erbjudit mig eller öppnat upp till att lyssna, men detta går inte alltid fram eftersom många tror att jag frågar utan att bry mig, men jag frågar inte utan att vilja veta svaret, då man lika gärna kan hålla tyst.

Jag avskyr att behöva svara "bra, tack" när det inte är det för att folk inte bryr sig och det är synd om människor som känner sig tvungna att svara "bra, tack" för att de tror att jag inte bryr mig.







Jag avskyr också när folk spottar i trappor. Däremot älskar jag chokladtårtan som farmor hade med sig igår, vars rester fortfarande finns kvar i kylen.