Mimmi

Vissa människor ser verkligen buttra ut, och ser ut som om de kommer bita en om man skulle råka fråga vad klockan är eller försiktigt påpeka att "ursäkta, men du står på min fot". Det ser ut som om de konstant är småsura på något, som om någon skulle nypt fast en klädnypa i rumpan på dem som sitter där och gör ont.

Andra, däremot, spatserar runt med ett finurligt småleende på läpparna. Då blir man lite varm inuti kroppen och blir glad över tanken att det finns snälla människor på den här jorden. Om man (jag) ser en person som går och ler startar det också tankar på varför denne är så nöjd. Därmed är man upptagen ett ögonblick med att glädjas med andra och känna omtänksamhet och delaktighet tack vare att denna människa log. De sista två meningarna kanske bara gäller mig eftersom jag är så nyfiken. Men hursomhelst. 
    Människor som ler unnar jag verkligen att vara glada för de verkar vara trevliga och livsglada personer, medan surputtar lika gärna kunde gå hem och lägga sig igen tills de blir lite snällare.


Ibland är det dock tvärtom, att det är jag som är surputten som vill fälla små barn när de ska gå av tunnelbanan för att de suttit och skrikit hela vägen, eller sparka undan käppen på nån surkärring. (det kanske är sånt här man inte ska berätta för nån?)

Detta visar dock att världen går mycket bättre om man har en fredlig inställning (och om barn inte skriker).

Häromdagen mötte jag en gubbe på cykelbanan och jag tittade på honom (sådär i förbifarten som man (jag) brukar göra). Då log han och sa jätteglatt "Hej!". Då blev jag glad.

Vilken nördig bild egentligen, men på ett sött sätt

Om man känner sig lite småtjurig så funkar riskakor ganska bra. Man får liksom upp lite paprikapulver i hjärnan (beroende på smak) och blir lite mer människa igen. Så; ta en riskaka och var glad! Hoppas att du får en trevlig dag.