Mimmi

Var ut på race med min farbror D Parmesan igår. Började på nya Clarion, sen Café Opera, där vi råkade hamna på Lectus personalfest eller motsvarande. Vi drack champagne och popade till irländsk livemusik. D Parmesan började socialisera sig med en man från New York som blev vår kompis. Han följde sedan med oss till Grand Hotel och fortsatte med drinkarna. Han bodde i Frankrike! Jag vill också bo i Frankrike!
  Parmesan kör sitt race i pianobaren och det slutar med att fransmannen/New Yorkaren börjar stöta på mig. Vad kan han ha varit? 55? Vad kan jag vara? 19? Jag låtsades inte fatta vinken när han började slingra sig in på banor som gällde att kyssa mig.


Sen var D lite överförfriskad och lite för sugen på att spela mer piano medan barpianisten gärna ville göra sitt jobb, så vi fick helt enkelt gå därifrån. Lite artighetspussar på kinden från Frans och så drog vi. (Inte jag och Frans utan jag och D). Släppte av D Banan i Solna och for vidare i lilla taxin  hem till mig. Får se om han överlever morgonen och kommer till jobbet idag.

D är rolig. Att man har mottot "alla skäms för sig själva" är ett krav. Men bortsett från det får man vara med om mycket intressant. Typ nästan bli utkörd av vakterna för att man tjatar om att få Magnus Ugglas strumpa (den var cool, den var rosa- och svartrandig), sjunga karaoke, åka limousine, dricka champagne, träffa miljardärer och äta anka and so on. Men samtidigt har han huvudet på skaft och är verkligen en bra affärsman och är omtänksam och allt det där som han borde vara. Hans familj består av G. G är hans bebis. G är liten och ettrig och pälsig och gillar Frolic.

Imorgon ska jag vara med som ansvarig vuxen (hehe) med min kusin och hennes kompis och gå på The Cure. Det ska bli trevligt.