Mimmi

Abba - Arrival

Jag giller den här låten skarpt. När jag var på Queen i globen för ett par år sedan började de med att spela den här, det var maffigt.

Hade trevligt i helgen. Var på födelsedagskalas igår. Jag åt tårta, spillde lite vin på en duk, och skrattade flera gånger tllls jag grät. Annars kan man ju bli tårögd, men nu rann det på kinderna. Grattis igen, älskling. 

Mycket gjorde mig också arg och irriterad, sådana grejer som kommer gnaga i mig ett tag. 
   Jag träffade många jag ville träffa, jag träffade inte vissa jag ville träffa och jag träffade vissa jag inte ville träffa. Helt enkelt. 

Just nu känner jag mig återigen som en bakad potatis i hjärnan. Jag känner mig tom och blir rastlös över det. Jag får nästan panik för jag känner mig inte som mig själv till hundra procent. Mycket känns uppochner. Jag hoppas det vänder sig tillbaka snart, och jag ska göra mitt bästa för att hjälpa till. Till en viss gräns. Man måste, som känt, ha kraft att förändra det man kan, men också sinnesro att acceptera det man inte kan förändra.
   Jag orkar för tillfället inte engagera mig i att leva mitt liv. Mycket känns omotiverat.

Jag vill sitta på en strand mitt i natten och vara tyst och titta på stjärnor och sedan lägga mig ner i sval sand i varm luft.

Jag är inte så less på min livssituation som det låter, grejen är att det för tillfället är betydligt mer frestande med många andra vardagar som jag upplevt under längre eller kortare perioder. Lösningen är förmodligen enkel; nostalgi.

Ibland vill man transportera sig till minnen. Just nu vill jag till den där stranden, eller till Lagos, när jag och A satt i trosor mitt i natten på vår balkong och kiknade av skratt medan vi provade olika flaskor med snaps. Spontana saker blir ihågkomna, likaså saker som avviker från det normala.



De flesta upplevelser här i livet får man när man utsätter sig för det oväntade.


Nu ska jag drömma och minnas. Jag kommer ha det fantastiskt. Ha en trevlig kväll ni med.