Mimmi

eller Nu eller aldrig var en mycket bra film. Jag skrattade så jag kiknade och grät så tårarna rann nerför kinderna. Gillar när man verkligen fastnar i en film. Insåg under eftertexterna att jag inte ens reagerat på att det var någon filmmusik, och det måste ju vara ett tecken på att den passar in väldigt bra. Jag gillar känslan av att bli berörd. Jag gillar att sitta helt tyst efter att ha sett en film utan att direkt stressa vidare. Jag gillar att stanna upp ett ögonblick och njuta över att ha fått vara åskådare i ett par timmar, att fly in i en annan värld bara för en liten stund, och bara titta och lyssna.

Igår hade jag och U's broders son en filmkväll med en flaska rödvin. Det var trevligt.

Blev kvar här på Lidingö och idag såg vi alltså Bucket list.


Nu är snart den här helgen över utan att jag riktigt fattade att den börjat.

Ibland behövs inga ord, men vi måste stanna upp för att lyssna i tystnaden. Låt tankarna skölja bort. Begrunda friden. Stanna hur länge du vill.