Mimmi

Ibland blir man så less. Gah. Orkar dalta med folk till en viss gräns, sen blir till och med jag irriterad. Blir också sur när jag inte får veta var jag har människor. Till slut tröttnar man på att försöka förstå det kryptiska.


Vad fascinerande det är med ledarhundar för övrigt, såg en i morse.

Igår kväll bjöd pappa in sig på fika och sen när han åkt längtade jag efter att känna mig utmattad/slutkörd/träningspasskoma så jag gick ut i sprang i skogen. Skönt att vara helt ensam på en öde stig. Senaste gången jag kände för att springa var år 1854. Jag körde mitt eget lilla träningspass i skogen och hoppas att ingen såg. Lite svettig blev jag allt.

Idag ska jag fixa pass. Har en liten skorpa på näsan, men det får la bli fram med lilla sminkväskan innan. Kan knappast bli konstigare än körkortet (första gången jag fick visa det till en krogvakt sa han att jag såg ut som Sinéad O'Connor. Observera att hon är rakad och att jag inte är det så vitt jag minns. Fast hon har inte så biffiga läppar men det har jag minsann på min bild). Lyckat, se ut som om man har rakat huvud och silikon i läpparna. Vem vet, jag kanske ser ut så om tio år.


Jag ska till Gävle i helgen. Nicaraguaåterträff. P&L-preträff. Nästa helg ändå ska jag flytta och strax efter bär det av till Frankrike. Je désire ardemment pour celui. Il sera merveilleux de parler le français encore.

Den här kortfilmen nedan är för övrigt helt underbar.